TNT
Får lättad veta att det inte fattas någonting allvarligt. Får tyngd av allvar veta att det ju bara är det där att jag förstört hans liv genom att inte ställa upp för hans skull och genomföra förändringar som innebär att ge upp solskenet i mitt liv. Mitt fel att jag väljer mig själv först. Jag kan inte skylla ifrån mig. Kan inte blunda. Orkar inte titta. Kan inte annat än axla ansvaret och ta på mig skulden. Svart klet brer ut sig bakom bröstbenet och ingen av mina fötter är lätt nog att flytta för ett steg framåt.
Ibland vill jag bara skjuta ut mig. Eject. Spränga mig i luften och låta andra torka upp slamsorna, lägga pusslet och lösa allt det där jag inte kan lösa själv. Vem ska bestämma vems lycka som är mer värd än den andres? Finns det någon myndighetsinstans man kan knacka på hos? Själavårdare med beslutsmakt?
Spiralen är rund och halkig och den tar aldrig slut.
Vara där han är
För lite hets
Sövande är också Mona Sahlins röst. Orkar inte lyssna på en enda mening i dess helhet. Vid insomnia kan man minnas att snooker på sportkanalen eller vad som helst med Mona kan vara ett hälsosamt alternativ till Bensodiazepinderivater.
Somnade gott efter det där. Sedan blev det måndag och en helt annan typ av hets. Äkta Ordentlig hets. Livshets, jobbstress, ensamt sjukt barn hemma, övertid, kö på Ica, en halvtimme för att stuva makaronerna och en halvtimme till för att diska kastrullen efteråt.
Guldkorn upphittat
Säger det ännu en gång....ÄLSKAR denna lilla lilla man.
Hur sätter man rubrik på det?
Länge har jag burit ett tankefoster någonstans under allt det vardagliga. Slagit undan det. Låtit det krypa fram, andas frisk luft och växa till sig. Slagit undan det. Låtit det slingra sig om mitt hjärta och kväva. Slagit undan det. En kamp mellan kärlek och ork. Ska jag fortsätta tro på kärleken? Går den kombinera med min strävan att må bra i alla de små fragment av ögonblick som kommer att vara mitt liv när jag ser dem i backspegeln?
Jag släppte fram tankefostret, födde fram det i hela dess blodiga slemmighet. Stampade på det, svor åt det, lyfte det och la det hos Goding. Grät så jag trodde att jag aldrig skulle kunna sluta. Och jag skrämde mig själv. Som fan. Goding talade sakligt och lugnt om för mig att jag gjorde fel. Han skrapade upp slemmet och sopsorterade det i rätt påse. Han pressade sin kropp mot min och lät mig känna att motstånd är löjligt när man ställs inför att älska.
Efteråt känns det lite som om jag vunnit någonting och ändå som ett nederlag. I kampen mellan kärlek och ork blev det kärleken som vann och jag ser att jag måste fortsätta mitt eviga orkeslösa krälande för att jag vill ha kvar det vackraste som hänt mig.
Nu då?
Så länge vi har väntat. Så många gånger vi har trott att ryktena varit sanna.
Våren är värd att se fram emot på fler än ett plan. Låt det bli Mars!
Skivbolaget skriver →
'In the beginning of 2007 people started talking about new material from The Radio Dept. There was even a rumour going round that they were working on two albums simultaneously and that both would be released in May the same year. In other words; two albums merely one year after the release of the previous album ”Pet Grief”. Those who had followed the band for a few years and knew how they work probably suspected this would not happen. Obviously, it didn't happen. But what actually did happen that October night 2007 when they were supposed to master their finished album the day after, we'll probably never know.
The single "Freddie and the Trojan Horse" was released in May 2008 and was planned as a first taste of their upcoming album ”Clinging to a scheme”. The new songs were said to be influenced by minimalistic post-punk, krautrock, repetitive "motorik" beat and ambient noise. We did actually get to hear some of these almost mythical songs. But, the album was not finished in 2008.
Now, the 20th of January 2010, as we're sitting here with "Clinging to a scheme" in our hands we’ve waited four long years for this new album to materialize. And we only need a simple press on Play and to know it’s been worth every second. The band has combined the most unequalled components from their previous albums “Lesser matters” and “Pet grief” with soul guitars, P-funk, glittering, distorted synthesizers, cut/paste-beats, 70’s futuristic orchestra sounds and sounds you don't know what they are. Things you've never heard before. "Clinging to a scheme" is way beyond pleasing - it's absolutely breathtaking.'
Otränad
Sväljer ner
Saknaden efter Goding ligger som en våt filt över allting.
Kovändning
Just som jag trodde att kvällen skulle avrundas med att dö pyjamasklädd fredagsdöd i soffan blev det istället till att ta på täckbyxorna och mössan, gränsla en skoter och följa med ut i skogen med händerna krampaktigt om Puddings höfter.
Veckans ögonblick av tillvaratagen livskvalitet. Bara varandet i en av världens avkrokar. Utan el och meningslös underhållnig, utan reklampaus. Korv grillad på kamin. Bekväm tystnad i gemenskap.
Tacksam över att få ta del.
Fantastiska lilla unge!
Första punkten...'Snygg=kåtframkallande och lite mmmm'
Åttonde punkten...'Gemensam=pratar ofta med mig och och inte sitter och kliar sig på pungen och ser på sportSM'
Vems unge är detta egentligen?! När började hon använda uttryck som kåtframkallande? Då jag ber henne förtydliga vad hon menar och sedan också undrar hur en kåtframkallande kille är, förklarar hon att han har tjocka ögonbryn, fina ögon, är brunbränd och har en svart uppknäppt skjorta...och att han går på stranden i slow motion så skjortan blåser upp lite. Vi skrattar bägge tills luften tar slut. Listan är dock inte bara fylld med krav om kåtframkallning och undvikande av pungkli. Här finns punkter som...
'Trivsel-måste må bra med sin livskamrat'
'Intressant=många olika sidor som han visar'
'Känslig=får inte vara vild och full ofta'
Ser redan fram emot att träffa hennes framtida pojkvänner.
Framför fötterna ligger fredagen
Alternativt skulle jag kunna tänka mig att domna bort i någon slags 'sup mig redlös, utnyttja min kropp och skicka hem mig i en taxi'!
Elle belle bi....
Konstaterar
Näh. Bajs och till och med nästan diarré. Nästa år tänker jag skita i att rösta.
Kliar och sticks
Vaknar oräkneliga gånger ur samma kliande stickande drömmar. Om och om igen. Undrar om jag sovit alls.
Trötta dagar. Sväljer ner klådan. Röda ögon som blundar under en filt på lunchrasten.
Känner efter
Mayday
Jag var ombord på det mentala planet som kraschade. Trodde jag skulle dö. Knöt tusen knutar i magen. Grät så det kändes som om tarmarna skulle rinna ut ur munnen. Jag överlevde. Och plötsligt ser jag saker ur en lite annorlunda vinkel.
