Det blir bomull
Blöt promenad
Knuten sitter inte hårt, men den finns där och lindras förmodligen avsevärt med en kopp te, tid vid datorn och en god bok. Hänger upp jackan ovanför badkaret, lägger vantarna på elementet.
Varm punsch
Idag är det någons födelsedag. Någon som en gång fanns i mitt liv, som tagit stor plats och betytt hela skillnaden. Någon som varit avstängd och obefintlig sedan lång tid. Någon vars barn jag ofta saknar. Ville så gärna skicka den varma gratulation jag bar i maggropen. Väntade mig absolut inget svar, hoppades bara att han inte skulle orka bry sig såpass att det skulle komma någon irritation i retur.
Jag skrev snabbt, skickade och så var maggropen tömd på den tanke som tillhörde honom. Glömde bort det hela. Och då. Kom ett svar. Han lever! Han har kvar sitt mobilnummer. Och han verkade förlika sig med att fylla jämt, denna obehagliga siffra.
Kändes som att svälja en klunk varm rund punsch, känner den hela vägen ner till magen. Ler. Hoppas från tårna att han är lycklig och att barnen har det bra.
Tidigare ohörd förolämpning
"Du är en himla.....en himla.....Hitlerkvinna!"
Allt jag gjorde var att vägra stänga av musiken jag lyssnade på i det jag kallade mitt vardagsrum.
Avstängd och undanträngd
Locket ligger på. Tättslutande. Inte ett skit sjuder därunder. Allt är avstängt. Rör mig försiktigt så att existensen ska kännas minsta möjliga. Somnar i höjd med nyhetstimmen, sover hela nätter och är ändå aldrig utvilad.
Hatar att jag måste ut bland folk mitt i fredagsvimlet, osminkad och i mysbyxor, men jag måste ha fler böcker. Läste just ut den sista jag hade hemma och sista meningen lämnade ett sugande vacuum efter sig.
Hello Kitty under kjolen
Går in på billighetsaffären för att köpa en blygsam billig stickpsoppskontakt. Julporr uppfläkt ogenerat i mittgången. Svindel. Försöker titta bort, men min blick möter där istället två kvadratmeter skumtomtar. Blotta åsynen gör mig torr i munnen och mjölig om läpparna. En liten pojke står och fingrar på en plastig tomte som ser ut att gå på tunga psykofarmaka. Kanske står det made in hell om man vänder på den? Kanske biter den pojken i fingret när hans mamma tittar bort?
På stormarknaden springer jag snabbt in på en sådan tid då ingen storhandlar och kön är kort. Bara där har de politiskt korrekt socker och jag ska baka. Julporren är inte lika skamligt slampig här, något mer ordnad och tillrättalagd i färgkoordinerade rader. Lite missionären. Det mest slampiga är den breda raden med Hello Kitty chokladkalendrar. Rosa. Som om julen tafsar i smyg, under kjolen.
När jag kommer hem från jobbet har barnen varit okontrollerade under alldeles för många timmar. En pall står framdragen till skåpet där julsakerna är undangömda, dörren står på vid gavel. En gammal kyrka, en sån man kan ha i fönstret och som lyser varmt och rött genom de spröjsade fönstrena, en sådan står tänd, mitt på soffan! Prinsessan ÄLSKAR den och har fått den av ställföreträdande mormor. I köksfönstret står en tomte och köksbordet har förvandlats till en tomteverkstad. Julkort, granar av cernitlera, glitterpiprensare formade till hjärtan som kan hängas i julgranen. Lim. Kartong. Färgat papper. Och rester av middagen.
Jag bara längtar till Januari. Eller faktiskt till och med till Mars. Vill känna föraning av vår och ha osmaklig elektrisk belysning, kulörta kulor och tomtesnusk lååångt bak i minnet.
Den där trippen...
...var en helt vanlig kyss.
Läppar som saknat. Försiktigt trevande först. Kinder som nuddar. Näsor som är ivägen. Han håller mitt ansikte mellan sina händer. Hans blick fäst på min mun. Det handlar om millimetrar. Våra särade läppar och mjuka tungor sträcker sig efter varandra utan att nå fram. Jag andas in hans andedräkt och fittan hugger direkt som om hon tror att någonting gott väntar i öppningen. Den välbekanta känslan av värme när blodet strömmar till. Och fukten. En läpp flyktigt mot en annan. Marken verkar hålla. Ingen dog. Vågar mera. Släpper. Rullar in över hans tunga och allt kommer tillbaka. Plötsligt expoderar känslorna, lusten och modet och vi låter oss falla. Klöser oss desperat och girigt fast i varandras hår, käklinjer och kläder medan kyssen bedövar.
Men det hade lika gärna kunnat vara beskrivningen av att äta mörk choklad spetsad med chili, dricka dyr sprit eller spela poker på casino iklädd smoking. Beroende på vilken socialt accepterad drog man lagt sig under.
Kunde varit vilken drogtrip som helst
Som om någon sköt ett skott med en bedövande pil. Som om jag blivit träffad i en stor muskel och giftet får pulsen att rusa, mig att stillna, smälta och ligga alldeles still...med öppna ögon helt klarvaken. Bara jävligt bedövad.
Och när bedövningen släpper, när jag på vingliga ben reser mig för att göra reträtt, är jag inte ensam längre. Smaken sitter kvar på tungan och följer med mig.
Testing testing...
Genom lövtunn lägenhetsdörr har jag testat akustiken i trapphuset på förmiddagen. Bjöd grannarna på ett praktgräl, ett sånt där man bara kan ha med ett ex som man inte kan välja bort ur sitt liv. Den som är far till ens barn. Hatar att han har kartan till, och även utan karta aldrig någonsin kommer att glömma bort, vägen till mina allra känsligaste punkter. Det kommer aldrig någonsin att finnas en människa som kan driva mig till ett sådant ursinne....direkt uppstiget ur reptilhjärnan. Han säger någonting som nuddar, anlägger ett ansiktsutryck och direkt reagerar jag på instinkt.
Tror jag också måste testa batteriet i brandvarnaren för den gav inte utslag trots att det kom tjock svart rök ur mina öron och jag stod rakt under den.
Det sista testet gäller vinterskorna. De ska få komma fram ur garderoben och testas om de står emot årets första snöslask som lagt sig på vägarna under natten.
Himmelsk drog
Går och lägger mig igen bland skrynkliga sängkläder där vår svett knappt hunnit torka. Drar med fingertopparna över min mage där doften av hans kropp blandas med min. Min tunga minns hans hårda lenhet och om den ska jag drömma. Somnar om med kinden på hans kidnappade kalsonger och önskar han fanns kvar i dem.
Nu blir det sådär igen
Kan inte låta bli att sitta här och tycka så överjävla synd om mig själv igen, för att jag lever för långt bort från det jag vill ha, se och uppleva.
Ska vi gå på bio älskling? Det är bara 100 mil till närmaste visning av filmen vi vill se, Capitalism a love story.
Fy fan.
Bara saker som sägs
Imma på rutan.
Det gjorde ingenting att du ringde mitt i natten. Varken första eller andra gången. Ibland behöver saker sägas högt. Och när det inte går, så kan man alltid skicka ett kompletterande sms när luren lagts på.
I nattens mörker talade mobilens display om för mig att det blivit November i nådens år tjugohundra och nio och jag kunde inte alls somna om. Ville hålla om en stund.
Halloweenhelg
Små prinsessor som går på Halloweenfest med svarta naglar, vita ansikten och blodiga plåster i håret. Zombies som hoppar på cykelstället utanför porten, ett spöke som hukar sig bakom grannens vinbärsbuske, taxibilar med högljudda fyllon på väg till mer sprit och i min säng hittar jag mitt i natten Robert Smith! Ser hans siluett i det svaga ljuset från gatlyktan. Läskigt. Tills jag ser att det är den helt vanliga prinsessan som kommit till mammasängen med Halloweenpartyfrisyren fortfarande inte urkammad.
Torrkok, nässelpannkakor och Åkerström
Minns orden, minns gitarrens minsta lilla plink. Hittat skivan på Spotify och minns ännu mer. Hur det luktade i vår lägenhet då morsan hade torrkokat linserna och det nästan började brinna. När jag fick min katt som gömde sig bakom gasspisen i tre dagar, förmodligen för att jag skrämde livet ur honom med min vilda framfart. Minns precis den gången jag kom fram till att jag förätit mig på mjölksyrade syltlökar då de plötsligt vände i halsen.
Ikväll lyssnar jag på Nina Ramsbys röst när hon sjunger Åkerströms Två tungor. Tar orden till mig, gör känslan till min. Fint.
Kukhår med rosett i byrån
Någonting jag ser när jag tittar på hans händer påminner mig om hur han låter när han knullar. Gapar girigt över en sekundlång våt fantasi och sväljer den i stora klunkar. Avbryts i fantasins midjehöjd. Ett plötsligt minne av hur hans halvslaka glansigt våta kuk vajar framför honom då han går ut i köket för att ta en efter-knullet-prilla. Skrattar till och berättar vad jag tänker på. Rakt ut i luften trillar mina vulgära ord. Rätt ut över vardagsrumsbordet spatserar berättelsen om det snabba trapphusknullet och den desperatgalna taxiresan. Jadå, han minns, men måste jag PRATA om det? Ner i soffan som ett klibbigt klet rinner detaljer som gör honom generad och som tvingar honom att rätta till kuken i byxorna. Jag är nog för mycket. Jag leker, vill plåga hans pryda sinne och dåliga samvete. Tror att han mår lite illa. Men han ler ändå. Och jag skrattar, inte rått, utan hjärtligt, åt mig själv, oss. Suddar ut det lilla fuktiga allvar som fanns väl dolt i mina stora pupiller och dimmiga blick genom att blixtsnabbt hoppa in på ett sjukare minne. På ett rappt och vasst vis serveras berättelsen om hur jag en kväll körde hem med ett irriterande hårstrå långt nere i halsen, hur jag halva vägen satt och försökte få upp det, hur jag till slut lyckades fiska fram......hans kukhår...och hur jag faktiskt övervägde att spara det med en fin rosett runt, i ett kuvert i byrålådan. Höll det mellan tumme och pekfinger resten av vägen hem. En trofé.
Har inte skrattat så gott på hela veckan som då jag ser hans blick, flyttar mig en bit ifall han skulle kräkas upp chipssmulorna. Skrattet tog med sig det sista av sockerkicken och tröttheten brottar ner mig i soffan. Ligger bara alldeles tyst. Länge. I väntan på ork att ställa mig upp och åka hem. Istället för den tidigare väntade uppkastningen ljuder plötsligt hans mummel ur det andra soffhörnet. Jag får honom att må bra. Tänk vad man kan få veta fina saker om man bara ger honom tid att tänka och tillräcklig tystnad att göra sig hörd.
